Kjell intervjuar Anton i bandet The Diamond Man Clan
The Diamond man Clan blandar country med americana och hårdrock med blues. Inspirationen kommer från den amerikanska södern och från spelningar i Göteborg. Anton Olofsson berättar om bandet och om varför det är så kul att spela slagmaskin.

The Diamond Man Clan heter bandet du spelar i, först av allt var kommer namnet ifrån?
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte det! Vår sångare och gitarrist Paul, som också startade bandet, var den som bestämde namnet. Han är liksom The Diamond man och vi andra är hans klan. Var han fick den egoboosten ifrån vet jag faktiskt inte, haha! Men vi andra tyckte det lät bra och svalde betet direkt.
Vilken är din roll i bandet?
Jag spelar slagverk eller percussion som det heter på engelska. Fast vi kallar det för dödsmaskin!
Det låter farligt! Hur fungerar ett slagverk?
Det är som ett komplement till trummorna, extra rytmik utöver dem. Jag har ett stativ runt hela mig med en massa bra grejer att slå på som låter gött. Det är extremt roligt och väldigt fritt. Jag fyller ut och skapar extra rytmik.
Är det svårt när det är så fritt?
Det var lite svårt i början men jag har fått mycket hjälp av övriga bandmedlemmar, tillsammans hittar vi det som låter bäst och nu är det bara kul! Utöver slagverket ansvarar jag för att köra live visuals, alltså bakgrundsbilder till musiken för att förstärka hela musikupplevelsen.
Spännande! Hur kommer det sig att ni började med det?
Vi ville ha nåt mer utöver ljudet för att göra vår show mer professionell. Genom att köra visuals adderar vi ytterligare effekt. Genom schyssta bilder som matchar musiken blir hela upplevelsen så mycket bättre och man kan alltid fånga fler personers intresse.
Är det många som använder sig av visuals?
Det är en del som gör liknande grejer, framför allt undergroundband. Och så klart stora band som har mer resurser. Även psykedeliska band brukar ha det för förstärka kaoskänslan.
Ert sound då, hur låter ni egentligen?
Den frågan är lika svår varje gång, vi är liksom en blandning av allt, vi låter inte som nåt utan som en blandning av allt. Men jag skulle säga hårdrock med bluesinfluenser. Samtidigt som vi har influenser från country, americana, och stoner-rock. Det är inte så att vi varierar oss från låt till låt utan allt finns med i alla låtar.
Att ni blandar så många stilar, vad beror det på?
Det är inget aktivt val vi gjort utan snarare så det har blivit. Vi har alla spelat olika stilar i olika band innan som vi nu har mixat i hop i The Diamond Man Clan. En bra mix av det vi gillar allra mest helt enkelt.
Har ni några förebilder som ni ser upp till?
Alla i bandet har alltid gillat Black Sabbath, Led Zeppelin och Slayer. Utifrån det har vi adderat annat vi gillar typ södernrocksnubbar och ett amerikanskt band som heter Clutch som spelar amerikansk tungrock.
Varifrån hämtar ni ny inspiration?
Nu på sistone har vi gått på många spelningar med band vi inte hört tidigare och lyssnat på annorlunda musik för att få ny inspiration. Vår andra gitarrist Johan håller också på med ett soloprojekt som heter Weaver, det han gör där försöker vi ibland fånga upp i vårt material.
Vilken är den roligaste spelning ni gjort?
Bra fråga! Vi har gjort en del konstiga, knäppa gig som inte gått bra men som varit extremt roliga. Men det roligaste och bästa var nog i januari förra året på Pustervik, Det kom över 600 personer, något vi verkligen inte hade räknat med! Det blev som en chock när ridån gick upp och vi såg publiken! Man fick en massa adrenalin och precis allt klaffade! Pustervik är alltid kul men denna spelning var något extra!
Hur ser framtiden ut för The Diamond Man Clan?
Den ser bra ut! Vi kommer säkerligen ha en del spelningar i göteborg i sommar och sen har vi ju nya skivan som planeras släppas i höst. Efter det är planen att åka på turné för att sprida albumet och kanske försöka få ett förbandsgigg åt ett annat större band. I dagarna håller vi dessutom på att spela in en musikvideo vilket känns grymt kul!
Till slut då, vilken är er bästa låt enligt dig?
Diamond man är egentligen vår bästa låt som går hem hos de flesta, men min personliga favorit är nog What Sweden Needs från vårt första album.